Sänd av Gud
 |
 |
 |
 |
 |
|
|
|
|
|
31. "Stulna" församlingar |
Sven berättar: När vi började vår missionsgärning på Papua Nya Guinea tog jag kontakt med predikant- och missionärsföreningen i Mount Hagen. Medlemmarna i föreningen träffades en gång i veckan för bön och samtal om gemensamma frågor och jag deltog så ofta jag kunde. Efter ett tag började jag ana att det fanns ett misstroende riktat mot vår verksamhet. Det visade sig ha grund i följande historia. En tid innan vi kom till Papua Nya Guinea hade Ludvig och Hilding kommit i kontakt med sju wesleyanska församlingar på Södra Höglandet, i området kring Pangia. Medlemmarna i dessa församlingar sa att deras missionärer övergivit dem. I själva verket hade de bara rest hem för en viloperiod, med det kunde inte Ludvig och Hilding veta. När Ludvig och Hilding samtalade med medlemmarna i dessa församlingar förstod man att det var många troende som inte var döpta. Eftersom dessa vänner ville bli döpta ordnade man en stor dopförrättning då 80 personer lät döpa sig. Att dessa personer inte blivit döpta av de wesleyanska missionärerna berodde på att den Wesleyanska kyrkan tillät dop först efter att man varit troende i fem år, men inte heller det kände Ludvig och Hilding till. När de wesleyanska missionärerna kom tillbaka efter sin viloperiod så fann de alltså att dessa sju församlingar anslutit sig till Filadelfia. Tack vare detta fick vår missionsverksamhet dåligt rykte hos den Wesleyanska kyrkan och övriga evangeliska missionsorganisationer. Detta ledde till att vår verksamhet inte fick använda MAF-flyget och inte heller använda den kommunikationsradio som de evangeliska missionerna hade tillsammans. 
När vi varit en tid i Mount Hagen sökte en wesleyansk missionär, som arbetade i området där de sju församlingarna låg, upp mig för ett samtal. |
”Om du inte gör någonting så kommer vi få ett krig mellan wesleyanare och pingstvänner i Södra Höglandet. Och det är inte frågan om ett ’andligt krig’ utan ett krig med spjut och pilbågar”, sa den wesleyanska missionären till mig. ”Vad vill du att jag skall göra?” frågade jag. ”Jag vill att du kommer och bor hos mig en vecka. Varje dag skall vi besöka en av de sju församlingarna som gått över till Filadelfia.” ”Det skall jag göra”, blev mitt svar. Sagt och gjort, jag följde med honom till Södra Höglandet och bodde hos honom en vecka. Varje kväll besökte vi en av dessa wesleyanska församlingar som hade blivit pingstförsamlingar. Vi inledde sammankomsten med att jag predikade. Jag avslutade min predikan med att säga att om de ville gå tillbaka till den Wesleyanska kyrkan så skulle jag inte hindra dem utan välsigna dem i deras beslut. Men jag sa också att om de kände att de ville vara kvar som pingstvänner måste de ändå älska dem som tillhörde den Wesleyanska kyrkan och vara vänner med dem eftersom vi alla var Guds folk. Till sist sa jag att de stridigheter som jag hört talas om naturligtvis inte skulle finnas mellan Guds folk. Efter det att jag hade talat så ställde den wesleyanska missionären en del frågor till pastorerna och undrade varför de lämnat den Wesleyanska kyrkan. Jag hoppades att åtminstone en av dessa pastorer skulle säga att det var på grund av att de funnit en ny andlig dimension bland pingstvännerna, med tungotal och andliga nådegåvor, men inte en enda av dem gjorde detta. Varje kväll sa de olika pastorerna samma sak till den wesleyanska missionären: ”Vi ville ha en grossistaffär här men ni gav oss ingen. När vi om och om igen förde detta på tal sa ni ’gå och skaffa er en annan mission då’. Nu har vi skaffat en annan mission.” Till saken hör att inte heller Ludvig och Hilding ordnade någon affär men de hade hjälpt församlingsmedlemmarna att bland annat plantera kaffebuskar så att de på så sätt fick bättre ekonomi. Församlingarna blev kvar som pingstförsamlingar och är det än idag och det blev fred med medlemmarna i den Wesleyanska kyrkan. Efter att vi rett upp detta med den Wesleyanska kyrkan återfick vi förtroendet i pastors- och missionärsföreningen. Vi kunde även börja använda MAF-flyget och radiokommunikationssystemet. |
