52. En eller flera fruar

Sven berättar: I vårt arbete som missionärer ställdes vi allt som oftast inför knepiga frågor. En sådan fråga var när en man med flera fruar blev frälst. I Bibeln läser vi att ”de två skall vara ett kött”, det vill säga det är två personer som bildar ett äktenskap. Nå, vad gör man när en man med fyra fruar lämnar sig åt Gud? De flesta missionssällskap på Papua Nya Guinea sa till mannen att om han ville bli döpt och medlem i församlingen fick han ”skicka hem” tre fruar och bara behålla den första. Marianne och jag upplevde att det inte var rätt sätt att hantera problemet och det var innan vi till fullo förstod konsekvenserna av att ”skicka hem överblivna fruar”.

Det finns en skrämmande historia som lär vara sann, men jag kan naturligtvis inte garantera att den är det. En man med fem fruar lämnade sig åt Gud och ville bli döpt. När missionären hörde att han hade fem fruar sa han till den nyfrälsta mannen att han först måste skicka iväg sina fyra sista fruar och bara hålla sig till sin första fru och därefter komma tillbaka för att bli döpt. Efter ett par veckor kom mannen tillbaka till missionären och sa att nu hade han bara en fru så nu ville han bli döpt. ”Det är klart att du skall få bli döpt”, svarade missionärer och fortsatte: ”Men vad gjorde du med de andra fruarna?” ”Jag slog ihjäl dem”, svarade mannen.

Jag insåg ganska snart att man inte kunde hindra män med flera fruar från att bli döpta och komma med i församlingen. Det var inte heller någon bra lösning att be dessa män ”skicka hem” fruar eftersom det skulle försätta dessa kvinnor i en mycket svår social situation.

Som i så många andra knepiga frågor sökte vi vägledning i Guds ord. Jag är helt övertygad om att Guds ideal är en man och en kvinna i ett äktenskap och detta framhålls alltid i predikningarna i pingstkyrkorna på Papua Nya Guinea. Men när man studerar Bibeln finns det inga exempel på att män som hade flera fruar, och gjorde bättring, av Gud uppmanades att göra sig av med någon av dem. Det är mest i Gamla Testamentet som vi läser om män med flera fruar men i åtminstone ett sammanhang berörs detta även i Nya Testamentet då Bibeln säger att en församlings äldste skall bara vara en kvinnas man. Detta måste väl bland annat tolkas som att det förekom månggifte på Jesu tid, annars behövde ju Bibeln inte framhålla att församlingens äldste bara fick ha en fru.

Vi kan även titta på kung David i Gamla Testamentet som hade skaffat sig sin fru Batseba på ett fruktansvärt sätt. När David så småningom kom till insikt om hur fel han handlat krävde inte Gud att han skulle göra sig av med Batseba för att få förlåtelse av Gud. Tvärtom använde Gud henne för att skapa den släkt i vilken Jesus så småningom föddes. Salomo var den förste i detta släktled och han var son till David och Batseba. Det jag försöker säga är, att vad jag vet finns det inget exempel i Bibeln där Gud säger till någon man att eftersom du felaktigt har skaffat dig en fru så måste du göra dig av med henne innan jag kan förlåta dig. Ett fel rättas inte till genom att man gör ytterligare ett fel.

Med utgångspunkt från ovanstående beslöt vi väldigt tidigt att en man som hade flera fruar fick bli döpt men att han inte fick inneha någon ledande roll i församlingen. Man fick inte heller ta sig någon mer fru efter det att man blivit frälst och döpt. Om en pastor föll i synd och tog sig ytterligare en hustru så avsattes han från sitt ämbete. De blev också uteslutna ur gemenskapen och ibland tyckte jag att man gick så hårt fram att man gjorde det omöjligt för dessa personer att komma tillbaka till församlingen. De infödda församlingsledarna hänvisade till Matteusevangeliet 18:15-17 som talar om hur man skall behandla en församlingsmedlem som syndar. Bibelstället slutar med: ”Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan.” Så jag brukade fråga: ”Hur behandlar ni en hedning? Om det kommer in en hedning i kyrkan slänger ni ut honom då? Nej, det gör ni inte utan ni hälsar honom välkommen och visar honom kärlek i förhoppning om att han skall göra bättring och bli frälst. Så måste vi alltså behandla dem som försyndat sig på ovan nämnda sätt.” Min linje var att vi inte bara skulle slänga ut dem utan låta dem komma under Guds ords inflytande så att de åter kunde bli frälsta. Men naturligtvis fick de inte återgå till att vara ledare i våra församlingar.

Men ibland uppstod det knepiga situationer. En gång blev jag kallad att lösa en tvist som rörde en man med fem fruar. Hans fruar hade börjat slåss i kyrkan. Orsaken till slagsmålet var att fyra av fruarna tyckte att han numera bara brydde sig om sin första fru. Församlingen hade väldiga problem med den här mannen och hans fruar så pastorn vädjade till mig att komma och hjälpa dem.

När jag kom dit satte jag mig ned och samtalade med Kola och hans fem fruar. Det var en liten man, inte mycket mer än en och halv meter hög. Hans fruar däremot var stora och starka. De fick alla lägga fram sina synpunkter och problemet visade sig vara att han bara höll sig till sin första fru. De yngre fruarna undrade varför han bara sov med sin henne. Eftersom hon var för gammal för att föda barn ”var det ingen mening med det”. Till sist när de hade pratat färdigt sa jag till mannen: ”Att du har skaffat dig fem fruar är ditt problem men nu när du har gjort det måste du se till att behandla dem lika och ge dem samma förmåner.” Fruarna var jätteglada och ville att jag skulle göra ett schema åt dem. Men där gick gränsen för min äktenskapsmedling, så något schema gjorde jag inte. Ja, ibland fick man väldigt konstiga uppdrag.

En annan gång när jag träffade den här brodern skojade jag med honom och sa: ”Jag begriper inte hur du klarar av fem fruar, jag har svårt att klara av en.” ”Det är inget problem för dig, du har inga grisar och ingen trädgård som skall ses efter så det är klart att du klarar dig med en fru. Jag som har en massa grisar och en stor trädgård som skall skötas behöver fler fruar”, svarade han.

Vid ett senare tillfälle när vi pratades vid sa han: ”Min första fru är bra för hon planterar grönsaker i trädgården som hon sedan skördar och säljer på marknaden. Och när hon gjort det ger hon mig pengarna. Men sa han, och nu grät han nästan, de andra fyra är det ingen förtjänst på alls.” Jag började skratta men sedan bad jag om ursäkt och förklarade att i min kultur var detta tankesätt så främmande.

Med ovanstående berättelser vill jag illustrera att man ställs inför olika problem som man måste försöka lösa på ett sätt som är acceptabelt både ur Bibelns ljus och med hänsyn till rådande kultur. Till sist vill jag i detta sammanhang framhålla att de ungdomar som växte upp i församlingen undervisades om att Guds vilja och plan är att äktenskapet består av en man och en kvinna.

​

​

Föregående kapitel

Nästa kapitel

​

​