Sänd av Gud
 |
 |
 |
 |
 |
|
|
|
|
|
2. Om du blir ihälslagen så kommer inte jag att gråta |
Vissa delar av Papua Nya Guineas Högland var uppdelat mellan den lutherska och katolska kyrkan. De som bodde i dessa områden betraktades då som lutheraner respektive katoliker även om de inte hade upplevt någon personlig omvändelse. Ibland när någon blev frälst, fick en personlig tro på Kristus, sågs de som fiender till stammen eftersom de tagit in en ny mission till stammen. Ledarna för stammen grep ganska ofta till våld. Särskilt lutheranerna var väldigt arga när något nytt kom in på det här sättet. 
I byn Klap hade en familj blivit frälst. Familjen fick besök av en grupp troende ungdomar från Keta och tillsammans hade man gudstjänst i deras hus. Plötsligt kom det fyra män, som senare visade sig vara lutheraner, inrusande och började slå vilt omkring sig med yxor och knivar. De slog sönder ungdomarnas gitarrer och stack dem med sina knivar. En av ungdomarna fick ett yxhugg i huvudet. Han blödde rätt kraftigt. De besökande ungdomarna flydde därifrån och en av dem kom ner till Kundi Pok i Tega vid tre-tiden på natten. När han berättat vad som hänt ringde Kundi till Sven och föreslog att de skulle åka till Klap för att ta reda på hur det var med familjen som ungdomarna besökt. Sven gjorde sig iordning för att åka, men se det gillade inte Marianne och sa i mycket upprörd ton: |
”Du får inte åka för de kommer att slå ihjäl dig.” ”Du får väl be till Gud för mig”, svarade Sven. Men Marianne tyckte att det även behövdes lite mänskligt stöd så hon krävde att Sven skulle kontakta polisen, men de var inte intresserade av att följa med. Nu var Marianne mycket upprörd och utbrast: ”Om du blir ihjälslagen så kommer inte jag att gråta.” När Sven och Kundi ändå åkte iväg till familjen i Klap berättade Sven för Kundi vad Marianne sagt. Kundi ”höll på att skratta ihjäl sig” åt vad Marianne sagt, så sinnet för humor kan variera. Hur som helst visade det sig att det inte var någon fara med familjen i Klap. (Tilläggas kan att när Sven nu berättar detta många år senare skrattar både han och Marianne hjärtligt.) |
